Den stora fördelen med utredningen Närhet och Samverkan, förutom att den är skriven på ett bra språk, är att den heter Närhet och Samverkan. För detta är nyckelbegrepp. Men vilket av de två är viktigast? Det enklaste svaret skulle kunna vara att båda är lika viktiga.
Men så enkelt ska vi inte göra det för oss. För om man väljer det ena eller andra beror på vilket perspektiv man utgår från vid betraktandet.
Den som är satt att försöka hålla ihop en så stor organisation som Svenska kyrkan kan av inneboende nödvändighet bara påverka Samverkans-delen. Närheten måste överlämnas till andra. Gör tankeexperimentet att du i ena stunden sitter i plenisalen i kyrkomötet, vald är du att sitta i denna beslutande församling. I andra stunden sitter du i din kyrkbänk därhemma, var detta därhemma nu än befinner sig. Tänker du som jag, har du vid denna tankeresa också förflyttat din tyngdpunkt, från Samverkan till Närhet.
En VD i ett bolag tänker i samverkanstermer. Det är så han/hon ska sammanfatta bolagets verksamhet inför sin styrelse. Det är från det perspektivet han/hon ska tala till de anställda.
Ordföranden i Svenska Biodlarföreningen, vi tar det som exempel, måste hela tiden fundera på vilket stöd de lokala biodlarna behöver för att hålla liv i sin verksamhet. Samordningar kan visst behövas, att vara en samlande röst utåt etc. Men det är inte det som är kärnan.
Det senare exemplet ligger närmare hur en kristen kyrka bör organiseras. Underifrån och med utgångspunkt från just Närhet. Stödd, men bara stödd, av Samverkan.
Man måste alltså ha modet att bygga underifrån. Beordrad närhet finns inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar