Styrelser som är råd men egentligen staber

Tänk dej att du i framtiden, den är tänkt att börja 2014, sitter med i ett församlingsråd i din lokala församling.

-Vad gör ni i församlingsrådet, frågar din vänlige granne. Han vill så gärna veta.

-Vi är församlingens styrelse liksom, svarar du och stödjer dej på andra kapitlet om församlingens uppdrag. (Närhet och Samverkan sid 27 §20).

-Liksom?, frågar din lyhörde granne.

-Vi är styrelse men vi tar inga beslut, måste du då svara. (NoS s28 §21)

-Då är ni ingen styrelse, säger din lyhörde och analytiske granne.

-Nä mera som ett råd, svarar du. Vi ska ”fullgöra de uppgifter som anges i kyrkoordningen och i församlingsinstruktionen samt de övriga uppgifter som kyrkorådet beslutar”.

Nu har du tvingats ta fram organisationshandboken och läsa högt så att det blir rätt citerat.

-Ett råd som ska fullgöra uppgifter är ingen styrelse, man ska skilja på styra och leda, säger din granne, som lärt sig ett och annat här i livet. Ett sådant råd är mer som en stab, alltså.

-Men ursäkta mej, fortsätter grannen. Du sitter alltså i ett församlingsråd som inte är en styrelse, trots att det står så, men mer en stab och du ska genomföra beslut som är fattade i ett annat råd, ett kyrkoråd, som är den egentliga styrelsen trots att det kallar sig råd. Har jag tänkt rätt?

-Kanske, svarar du.

-Vem har valt dej till uppgiften, frågar grannen.

-Nånting som kallas kyrkofullmäktige, svarar du. Du har själv kunnat rösta på vilka du vill ska vara med i kyrkofullmäktige.

-Men inte på att du ska sitta i församlingsrådet?

-Nej.

Kära/e läsare:

Varje människa som engagerar sig i Svenska kyrkans verksamheter är också en ambassadör för kyrkan. Vet man att man har en meningsfull uppgift, stor eller liten, då blir man en bättre ambassadör.