Vi tror. Vi kan.

Vi har öppnat den här bloggen för att diskutera församlingsstrukturerna i Svenska kyrkan. Låter inte det upphetsande?
Inte vid första anblicken. Och detta är ett av kruxen. Problematiken ger intryck av att vara utan betydelse, inte spela någon roll.

Jag är kyrkorådets ordförande i Näsets församling i Göteborg. Vi står i en situation där starka krafter vill att vi ska slås samman med den ena eller andra av grannförsamlingarna och med dem bilda storförsamling på kanske 40 000 - 50 000 invånare. Tanken är att större storlek ger styrka.

Är det rätt tänkt?

Istället för att vara en egen församling skulle vi bli ett distrikt, där besluten om profil och pengar skulle fattas någon annan stans.

Vi tror vi kan vara en levande församling, delvis för att vi inte är för stora. Vi tror vi kan ha betydelse för att vår kyrka uppfattas som kyrkan mitt i byn. Vi tror vi kan ta oss an ekonomiska utmaningar, som vi vet ligger framför oss. Vi tror vi kan samarbeta över församlingsgränser, också med församlingar som inte ligger direkt i vår närhet.

Personligen vet jag att jag har mycket att säga i den här frågan.
Jag tror vi kan måste lära oss att engagera oss. Statskyrkans trygga (?) lunk  - den tiden är förbi. Jag tror en kyrka byggs underifrån, på lokalt engagemang.  Välkommen till denna blogg. Skriv! Jag återkommer i morgon.

Ingmar Hesslefors